Sitter och tittar ut över de vita taken i Malmös centrum. Nyss snöade det och haglade om vartannat. 🙁 Kung Bore ger sig visst inte! 🙂 Här inne på kontorsrummet, högst upp i ett av de gamla, fina husen, präglas stämningen däremot av värme, ljus och skratt, även om vi alla tittade ut emellanåt, speciellt när åskan gav sig till känna. Här på Midzone, där münchmedia sitter, är det full rulle för jämnan. Titt som tätt droppar det in folk på besök och möten och vilka öppna och härliga människor det finns! Kerstin, som vår senaste besökare hette, började t ex med att hälsa med en varm kram. Gilla. 🙂 Sen fortsatte mötet i samma stil, dvs hon bjöd väldigt friskt på sig själv. Jag älskar att arbeta i denna kreativa miljö med dessa passionerade och varmhjärtade personer, som glöder inifrån. Då gör det faktiskt inte så mycket att Bore där ute desperat försöker att klamra sig fast. Värmen finns här ändå! 🙂 Dessutom vet vi att han snart får ge sig ändå… Trevlig helg! <3 Alice
Tag:
Alvinstedt
Jag tänker faktiskt inte på det fina bäret passionsfrukt nu, 🙂 även om det är en av mina favoriter; friskt och gott, samt laddat med nyttigheter. Nej, jag tänker mer på frukten av en persons livs passion, att arbeta med och kunna försörja sig på något, som man verkligen brinner för.
Den 16e februari var Ingrid Münch och jag på Malmöminglet, ett mycket trevligt och intensivt arrangemang för företagare, då man får möta många som odlar och skördar sina passionsfrukter. 🙂 Jag tänker i första hand på Hande, en ung kvinna från Malmö, som berättade att hon nyligen har startat ett företag inom profilprodukter. Hennes ansikte bokstavligen glödde av passion och glädje. Hon var helt enkelt betagande. Även om varken münchmedia eller jag för tillfället har något behov av profilprodukter, vet jag precis vem jag, personligen, skulle söka upp, om jag en dag skulle behöva det. 🙂
En annan person, som är mycket framgångsrik på att odla passionsfrukter, förlåt kryddor 🙂 är Eva Olssson på Österlenkryddor. Efter att ha bläddrat i Örter och smaker från Österlen och Lavendel på Österlen, var jag väldigt nyfiken på kvinnan bakom böckerna och företaget. Jag blev absolut inte besviken, vilket man tyvärr kan bli ibland, när man hört så mycket gott om någon och har väldigt höga förväntningar. Eva är precis så öppen och välkomnande som förhandsintrycket antydde. Hon lyser dessutom starkt, som en liten sol. Passionen går inte att ta miste på. Man blir lycklig av att bara vistas i samma rum som hon.
När jag först steg in i hennes butik och kände dofterna av de omsorgsfullt odlade kryddorna och såg den smakfulla inredningen, var jag helt såld. Jag ska åka tillbaka dit en dag och ta god tid på mig, bara gå omkring därinne och njuta, insupa dofterna, smakerna och ladda min egen smak- doft- och minnesbank, att ta fram i tider, när jag behöver den där extra, lilla energipuffen och gnistan.
Det är nämligen passion, som skiljer det utsökta konstverket eller musikstycket från de övriga produktionerna. Passion är som den första, ljumma vårvinden. Den väcker glädje, livsgnista och hopp i oss alla. Passion väcker passion. Hande och Eva gav min egen passion en puff framåt. Var det sedan landar får vi se… 🙂
I väntan på vårvinden: vem och vad väcker din passion? Odlar du dina passionfrukter, eller har du låtit plantan förfalla? Ibland hör jag människor säga: ”Det där går inte att leva på”, men… se dig omkring. Varje gång du ser något utsökt omkring dig; det kan vara ett vackert hus, en god bakelse, en läcker bil, ett välplanerat kvarter eller en trädgård, kom ihåg att det är någon, som har lyckats leva ut sin passion och skapa något konkret av den. Varför inte låta denna någon bli du, om du inte redan är där, förstås? 🙂
Vid tangenterna
Alice
Sedan jag har börjat här på münchmedia, har jag blivit ännu mer uppmärksam på reklam och marknadsföring. Tack vare att jag har en ”Ingen reklam, tack”-dekal på min brevlåda hemma, dränks jag inte längre i reklambroschyrer. Trots det känner jag att jag har svårt att värja mig. Till och med i min dagstidning följer det numera med instuckna broschyrer, vilket stör mig, eftersom de inte går att välja bort.
Jag upplever att vi blir allt bättre på att filtrera information och reklambudskap. Flera böcker på senare år har också bidragit till att göra oss mer medvetna och kritiska, vilket är bra, fast ibland blir det för bra. 🙂
Häromkvällen var jag på föräldramöte inför val till gymnasieskolan. Inför sina barns gymnasieval, överöses man numera med vackra broschyrer, som beskriver hur bra de olika skolorna är. På skolornas Öppna Hus och gymnasiemässor tar man till olika, mer eller mindre fiffiga metoder, för att locka blivande elever. På det här aktuella föräldramötet framkom det, att flera föräldrar hade råkat slänga inloggningsuppgifterna till gymnasievalet, som görs via nätet. Inloggningsuppifterna hade nämligen skickats ut i ett kuvert, prytt med Trelleborgs kommunlogga. Föräldrarna, boendes i Svedala kommun, hade uppfattat försändelsen som ytterligare gymnasiereklam och helt enkelt valt att slänga den, helt oöppnad!!! Så hårt sållar dagens stressade föräldrar.
Vad säger det här? Förutom att vi börjar att få nog av reklam? 🙂 Jo, att man som företagare, marknadsförare och reklammakare inte har det särskilt lätt i dag. Hur föra fram sitt budskap genom det allt mer finmaskiga informationsfiltret, som vi alla håller på att utveckla i rent överlevnadssyfte?
Ett sätt kan vara att ge sina kunder mer och något bestående, något som man inte gärna slänger oöppnat, utan att ha gett det en chans… ett smaskigt Tasty Card kanske? 🙂 Eller en egen bok, som för fram vad som verkligen driver företaget och människorna bakom det? Det kommer att bli långt viktigare att satsa på kvalitet, framför kvantitet framöver. I ett finmaskigt nät är det bara guldfiskarna som kommer igenom… 🙂
Alice
Varför inte? 🙂 Finns det något bättre sätt att berätta för omvärlden varför man brinner passionerat för något och kanske till och med har startat ett eget företag för att kunna arbeta med sitt stora intresse? Just det här gör att jag trivs så bra här på münchmedia. Jag känner verkligen för produkterna och det som münchmedia står för. Böckerna och vykorten är vackra och förmedlar något, inte bara genom de vackra bilderna och texterna, utan genom hela det genomarbetade konceptet. Äkthet går inte att fejka. Allt här andas själ och hjärta. Det märks att Ingrid och övriga här på münchmedia brinner för sitt arbete. Ingrid påminner också väldigt ofta att vi måste ha roligt och vi pratar väldigt mycket mat. God mat. Jag, som annars har lite svårt att motivera mig till att laga mat till vardags, har plötsligt fått en massa, nya och enkla uppslag, som enligt Ingrid ska vara mycket goda. Vem vem, kanske ställer jag mig och gör egen senap snart också, precis som Ingrid? 🙂
Vid tangenterna
Alice
Jag heter Alice Alvinstedt och ska arbeta i 6 veckor framöver här på münchmedia. Jag ska bland annat undersöka om förlagsbranschen är något för mig i framtiden. Jag har alltid skrivit och läst mycket. Framöver hoppas jag kunna försörja mig på att skriva och arbeta med böcker. münchmedia hittade jag av en ren slump vid en sökning på nätet. Jag blev genast intresserad av den inbjudande hemsidan, främst av de vackra bilderna och välskrivna texterna. Ibland undrar jag om folk verkligen är medvetna om hur viktiga hemsidor är för det första intrycket. 🙂
Ganska snabbt fick jag möjlighet att komma på studiebesök och träffa härliga, sprudlande Ingrid Münch. Jag kände direkt att här skulle jag vilja vara. Ingrid var positiv till idén och nu är jag här. 🙂
Veckan har varit intensiv för min del, trots att jag bara är här på deltid. Det här är en helt ny värld för mig. Jag är annars utbildad civilingenjör inom Väg- och vattenbyggnad och har tidigare arbetat inom bygg- och IT-branscherna. Även om jag i själ och hjärta är en skrivande människa, börjar det först nu att gå upp för mig hur mycket annat arbete, som det ligger bakom varje bok som ges ut, förutom själva skrivandet.
Jag är oerhört tacksam över att få vara här och lära mig mer om branschen. Att münchmedias produkter dessutom intresserar mig personligen gör inte saken sämre. 🙂 Det enda som är lite ”jobbigt” är att jag är omgiven av frestande recept och vackra matbilder. Det är svårt att tänka på annat än på god mat. Undrar hur det ska gå med mitt projekt Beach 2011 nu? 🙂
Vid tangentbordet i dag:
Alice