Sedan jag har börjat här på münchmedia, har jag blivit ännu mer uppmärksam på reklam och marknadsföring. Tack vare att jag har en ”Ingen reklam, tack”-dekal på min brevlåda hemma, dränks jag inte längre i reklambroschyrer. Trots det känner jag att jag har svårt att värja mig. Till och med i min dagstidning följer det numera med instuckna broschyrer, vilket stör mig, eftersom de inte går att välja bort.
Jag upplever att vi blir allt bättre på att filtrera information och reklambudskap. Flera böcker på senare år har också bidragit till att göra oss mer medvetna och kritiska, vilket är bra, fast ibland blir det för bra. 🙂
Häromkvällen var jag på föräldramöte inför val till gymnasieskolan. Inför sina barns gymnasieval, överöses man numera med vackra broschyrer, som beskriver hur bra de olika skolorna är. På skolornas Öppna Hus och gymnasiemässor tar man till olika, mer eller mindre fiffiga metoder, för att locka blivande elever. På det här aktuella föräldramötet framkom det, att flera föräldrar hade råkat slänga inloggningsuppgifterna till gymnasievalet, som görs via nätet. Inloggningsuppifterna hade nämligen skickats ut i ett kuvert, prytt med Trelleborgs kommunlogga. Föräldrarna, boendes i Svedala kommun, hade uppfattat försändelsen som ytterligare gymnasiereklam och helt enkelt valt att slänga den, helt oöppnad!!! Så hårt sållar dagens stressade föräldrar.
Vad säger det här? Förutom att vi börjar att få nog av reklam? 🙂 Jo, att man som företagare, marknadsförare och reklammakare inte har det särskilt lätt i dag. Hur föra fram sitt budskap genom det allt mer finmaskiga informationsfiltret, som vi alla håller på att utveckla i rent överlevnadssyfte?
Ett sätt kan vara att ge sina kunder mer och något bestående, något som man inte gärna slänger oöppnat, utan att ha gett det en chans… ett smaskigt Tasty Card kanske? 🙂 Eller en egen bok, som för fram vad som verkligen driver företaget och människorna bakom det? Det kommer att bli långt viktigare att satsa på kvalitet, framför kvantitet framöver. I ett finmaskigt nät är det bara guldfiskarna som kommer igenom… 🙂
Alice